Tisdagstema – Självporträtt

 

Ha en trevlig lördag!

 

Jag har påbörjat detta inlägg två gånger tidigare och det här är den tredje och sista försöket. När jag ser på min text blir jag dyster, en negativitet som jag egenligen inte vill förmedla i detta kalla, blöta höstmörker.

Jag lägger därför in en bild ifrån sommaren som får mig att tänka på glada, varma och goda stunder.

 

Ett kort inlägg

Det var spöken överallt, riktigt stora också, precis så stora att den skymde nästan molnen.

Jag och min yngsta son har varit på en liten resa tillsammans ned till den stora huvudstaden och där träffade jag släkten, men även min dotter. Vi ”gjorde” Stockholm och besökte ett flertal platser där jag aldrig tidigare har satt min fot.

Det magiska var i första hand en teaterföreställning på Stockholms stadsteater Puntila/Matti. Huvudrollsinnehavare var bl a Dan Ekborg som visade upp ett helt register av känslosvängningar. Jag satt som klistrad, den tre och halvt timme långa förställningen blev istället tre och en halv timme kort. En helt  fantastisk upplevelse och jag  satt som klistrad med båda ögonen riktad mot  både scenografin och skådespelarna,  det var imponerande prestationer från båda håll.

I urskogens mitt…

Det alldeles tyst och de enda som hörs är mina  egna andetag…

Mitt i urskogen och jag är en tillfällig besökare…

Fria val?

En diskussion idag angående egna fria val. Alla har ett val sa en elev gällande gymnasieinval. Jag försökte hävda att andra faktorer också spelar in. Eleven menade att alla kan säga ifrån om de inte vill vara  med.

Nya skor

Jag trivs bra i mina skor, men de har bara ett problem, de låter, eller rättare sagt högersko låter varje gång jag trampar med den. Ett irritationsmoment som jag försökta att lösa på fler än ett sätt. Jag har letat efter småsten som möjligvis kan ha trängt in sig som kilar i sulan, jag har försökt gå på ett annorlunda sätt för att se om det slutar att låta, detta med föga resultat. Tja, det är inte heller så himla lätt att gå på ett annat sätt än vad man är van vid, men jag har i varje fall försökt.

I veckan kommenterade jag det pipet i sulan när jag vandrade med en elev i korridoren, jag nämnde att det var irriterande att ena av mina skor lät. Eleven tyckte det var coolt, lite förvånad blev jag och sa att det kanske kunde ingå i min image. Hon log och jag gick vidare funderande på om det kanske var dags att göra ett nytt inköp av ett par gnällfria skor.

Nu är det så att jag inte på något sätt är skotokig, utan man kan säga att mina inköp sker när behovet tränger på. I varje fall så bestämdes det i ett familjeråd att nya skor skulle köpas in till mamma. Den yngste sonen skulle guida sin mamma i stadens skoaffärer idag innan lördagsrusningen.

Vi tog oss in till staden och jag insåg att vi var helt enkelt för tidiga för att kunna göra ett besök på min favoritaffär, den öppnade inte förrän klockan elva och därför halvsprang vi till en storsportaffär. Det är inte lätt att halvspringa jämsides med en kalv som är 193 centimeter lång. Jag svettades som en tok och när vi väl var framme ledde sonen  in sin svettande mor till en hylla och pekade att dessa skulle vara passande. Han sa att det fanns dämpning och de var välanpassade till min fot och om de hade funnits i herrstorlek skulle han köpa dem bums.

Det blev de skorna, de ser lite udda ut, vilket i sig kan vara passande

En sådan dag…

Norrländsk Taco

Idag åt jag och mannen surströmming med tillbehör. Gott? Ja det var det, lite som norrländsk Taco.

Hur kommer det sig?

Exakt samma förkylning som jag nu drabbats av hade sonen för några dagar sedan. Jag frågade diskret hur länge det tog för honom att bli frisk. En dag sa han och tittade bestämt på mig. Det känns liksom inte att det här ska gå över på en dag sa jag ynkligt. Fjask! Fick jag till svar.

Allt syns inte…

Den här bilden ser kanske ut att föreställa skog, skog och skog. Så är inte fallet. Det kanske inte syns, men i nederkant lyser det rött. Det röda håller på att omvandlas till orange, sedan övergår det i gult.

Läser just nu en bok som handlar om övertagandet av Tjeckoslovakien 1939. Intervjuer bland befolkningen visar en helt annan sida än vad historieböcker visar upp, därför ser jag denna bok som en historiskälla som levandegör hur verkligen tjeckerna reagerade. Landet blev förd bakom ljuset av Frankrike och Storbrittanien ville bara chilla. Vid en första anblick kanske inte allt är som man tror.