
Den lilla vovven tänker: ”Här finns det grönt på stenen ser jag. De säger att grönt är skönt, men jag tycker också att det är skönt att stå på huvudet.”

Den lilla vovven tänker: ”Här finns det grönt på stenen ser jag. De säger att grönt är skönt, men jag tycker också att det är skönt att stå på huvudet.”

Bilden togs högt på ett fjäll där två kompisar poserar framför kameran. Stolta över att ha klättrat upp högst uppe på toppen. Den lilla killen fick dock hjälp att komma högt ovanför stenen, det kallar jag vänskap.


Ibland kan det vara så att pälsen inte riktigt räcker till under de kalla vintermånaderna. Vovven har varit på en shoppingrunda och hittat vinterns outfit, men midjebandet bör justeras något och därför får matte ta fram symaskinen och ändra så att inte det kommer att komma kiss på den fina dressen.

Efter den långa vandringen upp på fjället igår ville den lilla vovven posera uppe på stenen. Inget varar för evigt, ”Nu vill jag ner” , vi hann dock ta några bilder. Gissa vem som var trött i går kväll?
Tony tittade på TV blev inspirerad och jag riktigt såg hur han lurade på något. Hunden och Tony gick upp på övervåningen och ner kom sedan hunden med ett nytt ben. Ett par timmar senare ser jag jycken stå och vakta vid grinden. Tony låg och sov på altanen och jag undrade vad som nu skulle hända.
En granne dök upp och plötsligt utan föraning började hunden att morra, han som aldrig morrar, jag gapade och sneglade på Tony. Han hade vaknat och låg och log i hängmattan. Vad händer sa jag? Jo, sa Tony vissa får komma hit medan vissa får inte vandra runt här på vår tomt. Det betalar inget. Hur menar du frågade jag? Tony sa att vi var tvungen att gynna de som hade eget företag, inga andra.
Hur tänker Tony egentligen? Vi bor inte i New Jersey, utan i Norrlands inland, ej heller bor vi på Gotland.

Dagen har inte börjat bra för Tony. Han funderar över hur han ska dämpa sitt humör och samtidigt tar han en smörgås med salami. Tony har ingen självinsikt och därför är detta tillfälle unikt. Det är faktiskt så unikt att Tony själv tror att han håller på att bli en grubblare. Han vill inte vara en grubblare för just denna typ av människa, det vill säga grubblare har alltid Tony föraktat.
Tony vill inte tycka illa om sig själv, utan han vill vara den dynamiska man som han tror att hans omgivning ser honom som. I smyg studerar jag Tony när han lockar till sig den lilla hunden. Jag ser att Tony vill att hunden ska hjälpa honom att återupprätta sin självbild. Hunden ser konstigt på Tony och slickar honom över hela ansiktet, Tony skriker och kastar hundens vattenskål på golvet, sedan tar han fram en pistol riktar den mot hundens huvud skriker att ”Ingen jävel ska reta upp mig, allra minst du, min bäste vän”.
Hunden slickar åter Tony i ansiktet och allt här hemma lugnar ner sig.
Hur har jag hamnat i den här smörjan? Är det ingen som vill hyra Tony ett par dagar?

Första gången man får en tårtbit, gott, gott gott

Den lilla vovven fyller ett år idag. Tony är genast framme för att gratulera jubilaren. Det finns en baktanke och det är att han ska ta ett snack med den unge spolingen. Tony pratar om heder, lojalitet och respekt med vovven och hur viktigt det är att hålla ihop flocken vad som än händer.
Jag blir irriterad på Tony när jag hör detta om respekt, ett ord som får mig verkligen att se rött. Det är nog dags att Tony och jag får ta ett snack. Respekt är inget man automatiskt kan begära utan det är något man förtjänar. Pratet om respekt är gammalt och förlegat, vittnar om en annan tid där de yngre skulle stå med mössan i hand och bocka.
Jag tycker inte att Tony ska kasta sten i glashus för själv har han kepsen på sig inne. Ska han själv leva som han lär bör han åtminstonne följa alla stenåldersregler själv. Basta Tony!

Tony har gjort ett fynd. En vacker räv, den ska genast krängas på marknaden. Det Tony inte har insett är att räven har varit död ett antal månader. Den luktar illa och jag måste städa här hemma, vilket Tony tycker är onödigt.
Jag påminner honom att vår lilla hund ska ha en födelsedagsfest i morgon och då vill jag inte ha ett rävlik luktande här hemma…

Nu har det gått ett år, vi tänker på dig och du finns med oss varje dag.