Visst körde jag skoter idag! Detta gånger tre. Nej då, jag körde inte skoter idag, utan jag har legat i sängen med värk i leder och feber. Ena armen har värkt och jag har klagat, sovit och jämrat mig. Igår tog jag de modiga stegen till vaccinationscentralen och lät sköterskan köra in sprutan i min arm samtidigt som jag tittade bort, smått skakad av stämning och köbildning. Det såg ut som en scen från filmen Pearl Habour, den enda skillnaden var att sprutan kördes in i armen istället för i stjärten.
I morse skrek hela kroppen vila! Varenda led i kropppen värkte och med denna värk lyckades jag lokalisera en led i stortån som jag tidigare aldrig vetat om. Huvudet, magen och frysningar med diverse värk fick mig att sjukskriva mig omgående, tanken på att bära ryggsäcken med dator vikt3,5 kg och andra papper till garaget fick mig att få kväljningstendenser. Jag insåg min begränsning, kapitulerade och gick och lade mig i sängen med en bedrövad min.
När resten av familjen hade en diskussion framåt eftermiddagen i köket angående skoter och diverse boggiehjul vaknade jag till med ett hängande huvud.
Det har snöat, snöat och snöat, fast egentligen är det inte mycket snö alls som det ser ut inifrån, några centimeter kanske, trots detta har den yngste sonen primiärkört skoter idag. Han SMS sin gamla sjuka mor nu i kväll med orden:
Visst har jag kört skoter idag?
Detta gånger tre, ja tre SMS dök upp på mobilskärmen och som den snälla mamman jag nu är bekräftade jag detta med orden: Jo du har kört skoter idag. Detta är nog någon slags vadslagning bland grabbarna och diskussionen kring olika skotermärken lär gå höga i kväll i de små samhällena och byarna i det norrländska inlandet.
