Aldrig igen…

Jag packar min resväska och verkar aldrig få till det, mina tankar går till ett telefonsamtal idag. Ett häpnadsväckande, skrämmande och ett verkligen gränsöverskridande samtal med en profession som skall stå för det goda. Vi bemöttes av skuldbeläggande och anklagande och en gnällighet. Helt overkligt var det, kan fortfarande inte förstå människans oförmåga till flexibilitet, human människosyn och där det visade sig att personen hade en otroligt oförmåga att förstå allt annat än siffror.

Jag höll mig, jag kämpade och jag sa bara ja, ja ja och tänkte hela tiden att hålla mig ifrån att säga vad jag egentligen tänkte. Mina försök att avsluta det vidriga samtalet drog ut på tiden och när jag väl lade på luren var vi nästan i chock.

Vi tittade på varandra och sa: ”Nu är det nog” och ”Aldrig kommer vi att kontakta vederbörande igen”.

FIMI

(Ögonblå och Nära)

 

Att vara särskild väcker smärta.

De Nära ser pojken med Ögonblå

som himlen på dagen.

 

Glatt hoppande med förväntningar

på livet som alla andra.

Det ljusa långa håret dansar med vinden

Mer och mer, ju mer farten ökas.

 

Den vibrerande kalla professionen

Visar hinder och taggtråd.

Som skär och sågar stora hål hos Nära.

 

Det gåtfulla ordet i text

som inte är, utan visar vad,

hur, det blev…

Vad är man? Ordet i text?

 

Ögonblå har inte tid.

Vill inte vara ordet i text.

Nära vill skrika ut, gråta, hjälpa, finnas till.

Det river, trasas sönder hos Nära

Filten som är mjuk som sammet

Läggs på av Ögonblå.

Visar Nära att tiden är viktig

Inte slösa bort min tid.

Ögonblå har bråttomt.

Ögonblå vill leva nu.