Aldrig igen…

Jag packar min resväska och verkar aldrig få till det, mina tankar går till ett telefonsamtal idag. Ett häpnadsväckande, skrämmande och ett verkligen gränsöverskridande samtal med en profession som skall stå för det goda. Vi bemöttes av skuldbeläggande och anklagande och en gnällighet. Helt overkligt var det, kan fortfarande inte förstå människans oförmåga till flexibilitet, human människosyn och där det visade sig att personen hade en otroligt oförmåga att förstå allt annat än siffror.

Jag höll mig, jag kämpade och jag sa bara ja, ja ja och tänkte hela tiden att hålla mig ifrån att säga vad jag egentligen tänkte. Mina försök att avsluta det vidriga samtalet drog ut på tiden och när jag väl lade på luren var vi nästan i chock.

Vi tittade på varandra och sa: ”Nu är det nog” och ”Aldrig kommer vi att kontakta vederbörande igen”.

FIMI

(Ögonblå och Nära)

 

Att vara särskild väcker smärta.

De Nära ser pojken med Ögonblå

som himlen på dagen.

 

Glatt hoppande med förväntningar

på livet som alla andra.

Det ljusa långa håret dansar med vinden

Mer och mer, ju mer farten ökas.

 

Den vibrerande kalla professionen

Visar hinder och taggtråd.

Som skär och sågar stora hål hos Nära.

 

Det gåtfulla ordet i text

som inte är, utan visar vad,

hur, det blev…

Vad är man? Ordet i text?

 

Ögonblå har inte tid.

Vill inte vara ordet i text.

Nära vill skrika ut, gråta, hjälpa, finnas till.

Det river, trasas sönder hos Nära

Filten som är mjuk som sammet

Läggs på av Ögonblå.

Visar Nära att tiden är viktig

Inte slösa bort min tid.

Ögonblå har bråttomt.

Ögonblå vill leva nu.

Hur gör man?

Jag är förvirrad, det är mycket som ska göras och jag bara sitter helt passiv. På tisdagmorgon drar jag och yngsta sonen iväg söderut och än har jag inte mentalt förberett mig för den strapatsen. I morgon arbetar jag hela dagen och vet att jag kommer att vara rätt så trött vid hemkomsten.

Hur gör man för att få ordning på sitt liv?

39 miljoner för människors hälsa

39 miljoner kostade torget och nu har det varit invigning. Torget har grävts ut, runt hela torget har man lagt specialbeställda gula stenar. Olika platåer har byggts till, samt mittendelen har blivit något plattare än tidigare.

Detta har gjorts för skattebetalarnas pengar, samtidigt som skolor har köpstopp, vården går på knäna, flera fritidsgårdar har fått stänga och inte nog med det; klockan har vridits tillbaka femtio år, kommunen har också stängt av gatubelysningen för att spara mer pengar.

Vi besökte det nya torget igår och när jag gick runt kände jag en viss vördnad när mina steg vandrade över den specialbeställda gula stenbelagda ringen. Här har människor slitit inom vård, skola och omsorg, här har människor blivit påkörda i mörkret, här har ungdomar fått inse att deras fritid egentligen inte har så stor betydelse, sjuka människor har fått stå tillbaka, lärare arbetar med elever där klassrummen ser exakt ut som på 50-talet, med det lilla undantaget att dagens klassrum, ventilation och inventarier är mer slitna idag än vad de var när de byggdes under 50-60- talet.

Det nya torget har blivit en monument över människans dumhet, ett monument över politikers världsfrånvända syn på sina medmänniskor, ett monument över att det finns pengar när det gäller allt som egentligen inte har med den lilla människan utsatthet.

Jag går så långt att jag liknar torget med alla dess påkostade statyer i kommunismens namn. Jag går så långt att jag säger att torget personifierar människans egentliga jag.

Torget, som idag är en stor stengrop är en symbol över människlighetens idioti…

Fredagsfärger – Svart och brunt

På mitt kontor finns det många intressanta detaljer, en svart matchande kaffekopp med en telefon som har sett sina bästa dagar. I det bruna skåpet finns allehanda material som är pedagogiskt anpassat. Min absoluta favoritpryl är den persiska mattan som troligtvis är en fairtrade vara.

Ord utan handling…

Jag trodde att jag höll på att bli tokig, inte tokig som tokig utan mer konstigt tokig,  allt var så konstigt och allt var så märkligt, helt utan till synes inbördes relation. Jag trodde att jag såg konstigheter som ingen annan såg, inte såg som i såg utan mer en bild av en situation. Jag tog upp mina tankar under handledning och allt blev förklarat, allt var helt normalt, så normalt som om något kan bli.

Visst vet jag att inget egentligen är normalt men det är ju aldrig bra att tro att sina egna analyser och tankar kring saker inte riktigt stämmer in med omvärldens. Det är viktigt att få det bekräftat, jag tänker mest på tystnaden som blir när jag påpekar konstigheter. Kan det vara hos mig själv som tystnaden blir mest påtaglig eller är tystnaden så förbunden med allas rädsla och allas verkliga ångest, att de inte vill ge mig bekräftelse på felaktigheter? Jag tror på det senare, fast jag tror även att min egen vilja att till varje pris försöka gestalta ett problem skapar oro hos många när jag snuddar vid att något bör göras.

Handlingen eller kravet på att det bör handlas är mitt sätt att få igång någon form av tankeverksamhet, min oro finns där när jag möts av tystnad. Ögon som tittar, pennor som antecknar och ljudet av blad som bläddras men ingen form av ömsesidig dialog, utan tystnad, bara tystnad. Det är som om att prata i ett rör, helt utan form av mänskligt samspel och jag vill ha en dialog.

Ord utan handling, papper utan verkliga åtgärder, tystnad utan dialog skapar min frustration.

Min roll i det hela?

Jag är med samtidigt som jag står helt utanför en surrealistisk TV-komedi. Ibland känns det inte som om jag riktigt är med på tåget om man säger så, men vilket fall som helst är jag en observatör av världen. Min lilla stunt-roll som jag tidvis medverkar i är mer för att dämpa spänningen eller de spänningar som uppstår med jämna mellanrum.

Tisdagstema-Rättvisa

Vad är rättvisa? Är det att om du får vila dina fötter så måste jag också få vila mina? Men om det nu är så att mina fötter gör ondare än dina, är det då samma sak? Du kanske behöver vila ditt huvud istället?

Rättvisa är svårt och det är svårt i skolan att peka på att allas behov inte ser lika ut, utan att en del kanske helt enkelt behöver vila fötterna, medan andra helt enkelt behöver vila sitt huvud. När det gäller barnen brukar detta inte vara något problem, det är mer vi vuxna som är där som kräver exakt samma anpassning. Är samma sak lika eller är de olika samma eller hur var det med allas lika eller allas behov som är desamma.

Individuell anpassning kräver att vi anpassar till olika behov inte samma eller likadan.

Livet förändras…

En vän och en före detta arbetskamrat till mig har mist sin son i en tragisk olycka,  jag tänker på henne och hennes familj. Innebörden och de dimensioner som finns i att mista ett barn är bortom alla mina föreställningar. Det är fruktansvärt, så fruktansvärt.

Idag blir det inget mer skrivande för min del…livet förändras snabbt, livet förändras på ett ögonblick…

I urskogens mitt…

Det alldeles tyst och de enda som hörs är mina  egna andetag…

Mitt i urskogen och jag är en tillfällig besökare…

Veckans axplock

Bloggen uppfyller ett behov har jag insett, den gör det möjligt för mig att avlasta alla konstiga bilder som jag får mig till godo under vardagen. Ett kort resumé av veckans bilder är:

Nykomna elever till högstadiet ska sitta med namnskyltar och fotograferas för att lärare skall komma ihåg vad de heter?

(Undrar hur det känns att sitta med en skylt, funderar om de även skall lämna fingeravtryck samtidigt)

Ibland kan man ta till ovanliga knep för att slippa springa i skogen, exempelvis smeta lera över hela sig.

(Min egen reflektion är att man absolut inte vill springa i skogen)

En förfrågan om det finns någon möjlighet att ta en instruktion till en elev en gång till upprör fast det inte var menat så.

( Den upprörda personen vill då börja sälja vinterdäck istället)

Det är bättre om elever är hemma när de ska vara på skolan, fast det är skolplikt

( Jag får liksom inte ihop logiken, utan undrar stilla om vi inte helt har missat vårt uppdrag då. Ska inte elever vara i skolan? Skulle det inte vara några elever på skolan skulle vi inte heller ha något jobb, eller?)

En granne har rivit sitt växthus, spekulationer pågår huruvida grannen ska flytta eller om växthuset är av sämre kvalitet och därför bör tas ned inför vintern.

( Jag har fått många frågor på hur mycket tryck ett växthus klarar? Herregud jag är ju ingen fysiker utan en helt vanlig SV/SO lärare som ägnar mig mer åt humanistiska frågor)

Hur många kor kan komma ut på isen samtidigt?

(Räcker det med en ko, eller håller inte isen ens för mig utan ko?)