Möten…

Jag var på möte idag, inte inom min yrkesroll utan mer i egenskap som mamma. Möten är alltid traumatiska hos oss och den där mötesrädslan sitter som berg. På något sätt brukar situationen urarta redan innan mötet och klumpen i magen finns där liksom våra oroliga blickar, vårt tysta samtal innan vi väl har anlänt.

Vi blir liksom en familj som äter vår sista måltid, dricker vårt sista källvatten och huvudvärk samt magvärk sprider sig bland oss som digerdöden under medeltiden. Efter de möten vi har haft brukar vi oftast vara tysta, stela och känna oss hjälplösa. Alla dessa känslor, all denna ångest finns alltid där fast den här gången var allt så annorlunda.

Vi fick ett bra bemötande, små ord som fanns där visade på medmänsklighet, förståelse och inkännande. Glada nästan på gränsen till uppspelta gick vi tillbaka till bilen. Vi fnissade och skämtade på vägen hem och alla konstaterade att detta var ett bra möte. Det bästa mötet hittills…

Jag önskar att det jag själv någon gång i min yrkesroll kan lyckas att få familjer att fnittra och skämta på väg hem från mina möten…

Tisdagstema -Verktyg

De verktyg som är viktiga på ett ölbryggeri är dessa, med risk för att verkligen trötta ut er finns ölbryggeriet i Tjeckien.

Klippa av istället för att såga…

Vi såg Här är ditt liv och har förövrigt sett det tidigare, men jag är missnöjd, så jäkla missnöjd. Visserligen är Persbrandt intressant och så även Jan Eliasson, men varför finns inga kvinnor med? Oldsberg lovade att det skulle komma kvinnor i de kommande programmen, sist på tur eller?Sven-Göran Erikssons program var bara ett utspel som verkligen visade att han gillade kvinnor, so what?

Hur kommer det sig att kvinnorna får vänta på sin tur, finns det inga intressanta kvinnor i Sverige eller är det bara så att kvinnor som Anna Anka får ta plats i kändissofforna? Jag är dessutom irriterad på Oldsbergs intervjuvteknik, herregud varför ställs inga intressanta frågor utan bara konstaterande om fakta som redan huvudperson vet eller? Dessutom är kidnappningarna så dåliga att det mest liknar en landsortsfars.

Om jag hade en såg, vilket jag nu inte har för jag är kvinna skulle jag såga, såga och åter såga. Jag har däremot en nagelsax och den kommer jag att klippa och klippa detta fördömda program. Så jäkla uselt…

Skapa egna tankar…

Jag kravlar mig upp ur sängen och trampar ner för trappen in i köket. Kaffet är klart, radion är på och ur radion kväker folk strunt, strunt och strunt. Mina försök att döva öronen ifrån den värsta ljudet fungerar och jag sitter och tänker på något helt annat medan min man försöker att prata med mig. Morgonen är ett tillstånd för mig, inte en bit på dygnet. Det är svårt att få någon sorts kontakt med mig för jag tuggar, tänker och aktivt försöker mota bort Tengby och Mannheimer ur mitt medvetande.

Behöver mer kaffe inser jag och går mot spisen, nu helt plötsligt hör jag en sång och jag nästan skriker rakt ut: ”Jag vill till Paris”. Min man ser närmast förskräckt ut och funderar nog starkt på om jag verkligen har hört något av det han tidigare  sagt.

Tänk att få sitta på ett café med en baugette och en kaffe och titta på folk säger jag och drömmer mig bort samtidigt som jag hör radion, jo jag hör radion, den spelar en fransk låt.

Jag inser nu att min bedrift att utestänga radion inte alls fungerade, min tanke om Paris kom inte alls från mitt inre, den triggades igång av den franska låten. Min egen makt över mina tankar finns inte  längre och det verkar vara omöjligt att utestänga pratkvarnarna Tengby och Mannheimer.

Jag låter mitt dåliga morgonhumör gå ut över dessa två, fast egentligen är det ju bara att helt sonika stänga av skvalradion, men då hade jag inte kunnat ta till vara varje sekund att träna. Jo faktiskt jag tränar, djupt och intensivt på att utestänga oväsentligt skval, jag tränar på att inte själv prata så mycket och nu på morgonen inser jag var mina svaga punkter ligger. Nämligen Paris, Frankrike…träningen fortsätter.

Trycket som utökas

Jag var iväg och tog mitt tryck i morse och nu ska vi till med nästa process, tagning ett helt dygn med en manschett fast på armen som pumpas upp lite då och då. Tydligen skall jag vara still när den pumpar. Jag funderar också på hur det blir om jag är på väg till en lektion och den ska till och pumpa, ska jag då stanna sätta mig ner eller räcker det om jag bara står helt stilla? Om jag kör bil vad händer då, eller om är ute med hunden?

Fredagsfärger – Svart och rosa

Slaget vid Lützen 1632

Så här såg det ut enlligt den här tavlan, den hänger på ett medeltida slott i Tjeckien. Frågan jag ställer mig är: ”Vad hade jag för tanke när jag tog denna värdelösa bild?”

Vi har missat en bit i utvecklingen

Paniken sprider sig och jag sitter plötsligt här och huvudet är helt enkelt tomt, nästan som en medicinboll eller som en tomat. Jag har inget att säga, men egentligen massor att säga, men jag orkar inte formulera det i meningar. Apelsiner som det petas på, bankrån som man bara häpnar när man hör, Anna Ankas uttalanden om hurudvida, nä jag orkar inte. Det är bara för mycket av ingenting.

Vi människor är egentligen en tråkig ras som inte ens har vett att bli glad över en liten plastboll. Den lilla vovven sliter i sin sönderbitna trasiga mjukisräv och svanser går fram och tillbaka. Han är glad över det lilla och livet blir för honom helt fullkomligt när han får en lekkamrat. Det är mer som om vi människor tror att den realism som vi en gång erövrat fortfarande finns som kvarvarande stoff i vår utveckling, men jag tror att vi har missat en väsentlig bit.

Tisdagstema -Grönt är skönt

Den lilla vovven tänker: ”Här finns det grönt på stenen ser jag. De säger att grönt är skönt, men jag tycker också att det är skönt att stå på huvudet.”

Ett högt Hej!

Jag tror att jag tidigare har tagit upp min misstänksamhet gentemot vissa yrkesgrupper. Tandläkare, matsalspersonal och en del präster kan vara lite konstiga i sitt agerande, och är enligt min egen lilla empiriska studie ibland lite för impulsiva. Jag får ju inte glömma tandhygienister, de har ändå en egen mission med sitt agerande och därför får de nog toppa  min lista över konstiga yrkeskategorier.

Hos oss i vår lilla del av samhället har vi haft en präst som har betett sig lite underligt. Han ler konstigt och han ett förkärlek för disciplinära åtgärder gällande barn. Han slutade för något år sedan och verkar på något annat ställe.

Idag dök han plötsligt upp i ett annat sammanhang och det tog ett tag innan jag såg att det var just han. Den vita kragen ovanför den svarta skjortan visade att han var i tjänst. Jag kunde inte motstå att visa upp min gladaste min och sa sedan som ett lydigt barn högt och gällt HEJ!

Mitt leende har tyvärr fastnat, hur gör jag för att få bort leendet?

Vilka kände Gittan!

Heliga Birigtta är intressant och hon får verkligheten att vända sig trots att hon föddes 1303. Gifte sig vid 13 års ålder och blev änka vid 43. Hon fick 8 barn och en hel massa uppenbarelser. En strategisk kvinna som var med och försökte påverka 100- årskriget mellan England och Frankrike. Hon grundade ett kloster och blev helgonförklarad.

Smart kvinna och otroligt stark, själv undrar jag om dessa uppenbarelser egentligen var en förtäckt politisk strategi från hennes sida. Om så var fallet borde hennes bedrift, som under medeltiden med all dess religiös påverkan och kamp om den världsliga och andliga makten ses i ett större perspektiv. Hon är helt enkelt underskattad som idol eller så var hon som en elev sa helt sjuk i huvudet. Vad vet jag? Hon skapar i varje fall underbara diskussioner och bara det gör mig nöjd och lycklig.

Min fråga idag som en tidigare elev myntade…

Vilka kände Gittan?    svaret ger  (Hela klassen i kör)   Påven och alla dom där nere