Ibland kan det vara så att pälsen inte riktigt räcker till under de kalla vintermånaderna. Vovven har varit på en shoppingrunda och hittat vinterns outfit, men midjebandet bör justeras något och därför får matte ta fram symaskinen och ändra så att inte det kommer att komma kiss på den fina dressen.
Jag har varit på en hälsoundersökning på jobbet. De mätte midjemått, tog prover, vikt, längd och frågor om alkoholvanor och tobak skulle besvaras. Ett intressant besök var det, det mesta visste jag redan innan, men en fråga som jag fick var något överraskande. Vilka intressen har du på fritiden? Jag blev helt perplex, vad menar hon tänkte jag och stirrade så där dumt framför mig. Vadå intressen? Själv har jag nu under ett halv års tid funderat på vilka intressen jag har och ju mer jag tänkt på detta, ju mer frågande har jag varit. Nu när jag fick den här fråga så direkt kom jag inte på något vettigt svar. Allt lät ju så dumt, hur skulle jag säga? Jag gillar att läsa böcker, gå i naturen, vara ute med min hund, titta på Sopranos.
Ja, ni fattar ju inget funkar av detta i det verkliga livet, klichémässiga svar är äckliga att säga tycker jag. Jag som har en rebell inombords hade naturligtvis velat svara helt annorlunda. Jag gillar att snusa dricka whiskey och älska.
Naturligtvis sa jag inget av detta, som den fege människan som jag är, utan jag smörade till det så det klabbade i munnen efteråt. löjligt helt enkelt, ungefär som i boken Mina vänner som man hade i årskurs tre. Ännu idag flera dygn efteråt förbannar jag min feghet, varför inte spetsa till det lite, rucka på statistiken, frångå normer, ljuga till det lite, toppa ligan helt enkelt?
Min resa med Amelie Posse fortsätter. Jag besökte idag stadens bibliotek och hittade en del intressant litteratur däribland en berättelse om denna fantastiska kvinna. Det som bekymmrar mig mest är Amelies första son, Sören som enligt andra källor dumpades först på ett tyskt mentalsjukhus och senare i Australien. I denna berättelse är det verkligen tyst om Sören, han skall ha dött 1967 och haft ett mycket problematiskt liv enligt hans fru. Jojomensan, han gifte sig med en engelska och de fick en dotter tillsammans. Det som stör mig mest är att Sören Christer nämns i korta ordalag och bara en sådan sak som att det stod att han kallades för Bob. Ja jag vet, visst är det märkligt, hur i herrans namn kan man få smeknamnet Bob om man innan heter Sören Christer? Det andra är varför nämner man överhuvudtaget hans smeknamn? Det är något skumt med detta…verkligen…
Svåra färger, men till slut fann jag en mugg som jag tycker om.
Idag har dagen varit chockartad och full av liv. Jag fick ett utbrott på AV-medias strömmande video och textningen, insåg IT-begränsningen och hojtade högt. Försökte mig på några danssteg i korridoren och mitt knä höll inte, sjöng på en julsång och på en pippisång och glömde texten. Jag lekte med min klassrumsdator som en gammal elev satt dit ett pruttljud på. Just det det sista satte jag på när eleverna satt tyst och arbetade, kul tyckte jag och skrattade. Jag tror att eleverna skrattade åt att jag skrattade. Jag är barnslig, jag vet. En elev undrade vad jag skulle säga om någon annan lärare dök upp medan jag satte på pruttljuden på anläggningen? Jag vet inte sa jag och försökte skärpa upp mig.
En tävling om vem som kunde komma på det bästa resemålet till mig utlystes. De fick använda sin fantasi och vara en researrangör. Broschyren som de skulle skriva skulle vara på engelska och sedan skulle jag vara ensam jury. Febril aktivitet bröt ut och frågor om jag gillar sol, bad, dryck och mat haglade över mig.
Dagen har gått fort, nästan så fort så jag inte själv hänger med. Ljudanläggningen i klassrummet kajkade ur och endast de omkringliggande ljuden hördes, talet var helt borta. Tillslut fick jag hjälp av en annan lärare och det visade sig att sladden till subben hade hoppat ur.
Det är vansinne att låta elever kasta medicinbollar. Jag har hört ryktesvägen att andra skolor gör upp planer och mäter längd, hur långt kastar eleverna, hur långt kastar lärarna och hur långt kastar rektorn, osv… Ja ni förstår, det funkar ju inte, och med tanke på medicinbollarnas vikt skulle jag råda denna skola att låta bollarna ligga där de ligger. Den enda personen i världshistorien som någonsin hivat iväg en medicinboll med värdighet, det var Ricky Brusch. Aj Aj Aj , denna kille han kunde hantera medicinbollen han.
Ibland kan något som ser roligt ut bli farligt. Eller det som ser farligt bli roligt. Det finns olika trix och lösningar på ett problem…
Glada skratt, busiga miner och skämten haglade i klassrummet och ute i korridorerna. Surr och fniss blandat med gitarrspel och blues. Jag mös och såg de glada spralliga halvvuxna eleverna som släntrade fram i korridoren. Äntligen tänkte jag och satt mig ned med en kaffekopp mitt ibland dem. De är mina vänner som ger mig så mycket glädje och uppmaningar om hur jag ska tänka angående framtida köp av mobiltelefoner och annat krafs. Stora tankar tänks och de visar tydligt med sina miner vad de anser om mina pedagogiska knep. Jag gillar deras öppenhet och hur de försöker att lösa problem som jag oftast ser olösliga.
Jag ser nu varför jag är där, med ett nafs glömdes alla planer, alla papper och allt annat administrativt. De är verkligen världens bästa elever.
Idag åt jag och mannen surströmming med tillbehör. Gott? Ja det var det, lite som norrländsk Taco.
Jag har köpt min Triwaklocka och efter några dagars längtan tillfredsställdes mitt enorma behov, efter just den där klockan. Nu däremot går jag istället och suktar efter en Iphone. Det är illa, jag vet det, min son säger att Iphones inte är bra, ska jag lyssna på honom? Jag vill inte ha någon ny mobil egentligen, vilket får mig att analysera mina behov. Vad är jag ute efter, vad vill jag. Nyss har jag sålt en hel massa saker får att rensa, då ska jag nog inte köpa på mig annat krafs.
Står sådana behov för något helt annat frågar jag mig, vill jag rikta min uppärksamhet mot yttre flytiga ting? Ibland blir jag inte riktigt klok på mig själv, det är som om jag inte känner igen mig själv.
Jag tramsar för mycket, alldeles för mycket. Nu får det vara nog och jag får skärpa till mig …
 | Inga på Det kliar… |
 | Stråhatt på Pissad eller dissad |
 | Znogge på Pissad eller dissad |
| Stråhatt på Det kliar… |
| Stråhatt på Det kliar… |
