
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om den här bilden. Den är i varje fall tagen på ett medeltida slott i Tjeckien.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om den här bilden. Den är i varje fall tagen på ett medeltida slott i Tjeckien.

Från ett medeltida slott där en silverljusstake och en gräddvit kille står på ett bord, precis för mig, just idag.
Tony tittade på TV blev inspirerad och jag riktigt såg hur han lurade på något. Hunden och Tony gick upp på övervåningen och ner kom sedan hunden med ett nytt ben. Ett par timmar senare ser jag jycken stå och vakta vid grinden. Tony låg och sov på altanen och jag undrade vad som nu skulle hända.
En granne dök upp och plötsligt utan föraning började hunden att morra, han som aldrig morrar, jag gapade och sneglade på Tony. Han hade vaknat och låg och log i hängmattan. Vad händer sa jag? Jo, sa Tony vissa får komma hit medan vissa får inte vandra runt här på vår tomt. Det betalar inget. Hur menar du frågade jag? Tony sa att vi var tvungen att gynna de som hade eget företag, inga andra.
Hur tänker Tony egentligen? Vi bor inte i New Jersey, utan i Norrlands inland, ej heller bor vi på Gotland.
Jag har fått hem en gratiskatalog från ett företag som intresserar sig för lösningar åt mig. Förenkla mitt liv helt enkelt, nej det är inga sjukvårdsartiklar utan helt enkel i deras ögon sätt fiffiga idéer för att underlätta tillvaron. Det finns bl a. helt böjbara lösglasögon – nästan omöjliga att böja sönder. Jag ser ett gäng pensionärer med aktivitetsproblem som fingrar, böjer och drar i sina glasögon. Terapi för somliga kanske, men jag känner ingen äldre som skulle uppskatta HELT böjbara glasögon. Vilken efterfrågan har dessa?
Mina ögon faller på rubrikerna och ser att den ena rubriken överträffar den andra. Vad sägs om: ”Bli av med 4 cm bystomfång på sekunden” eller den här: ”Sprid isär tårna för bättre hållning och minskad fotsmärta”. Plötsligt ser jag en vansinnigt spännande produkt: ”Säkerhetsplånboken i äkta mocka – med dubbla dragkedjor” WOW, häftigt tänker jag och läser vidare – ”Security Organizer Wallet har 2 smarta dragkedjor som gör att inget ramlar ut”. Är ena innanför den andra och studerar bilden, nej då de ligger sida vid sida. Aj då, vad smart och vad säkert. Vad är det som gör just denna plånbok extra säker tänker jag och tittar vidare på bilden? Nä, jag ser inget larm, eller någon smart tjuvfälla, men enligt marknadsföringen är det i varje fall en säkerhetsplånbok.
Hur kan folk falla för dessa klichéer undrar jag, fast jag kan inte låta bli att le… Hur var det med den populära spikmattan egentligen?
För mig är sommaren getmese och getost och nu har jag inhandlat det ljuva, det goda och fasiken vad gott det är. Ärtbröd fanns också, men det är gärna något jag står över. Mina barn är lika tokig i delikatesserna och det blir nästan handgemäng här hemma när ostbiten skall delas lika.
Jag lallar på här hemma och har påbörjat en bok av Hermann Ungar, De lemlästade, en otäck historia med en otäck känsla. Varför fotsätter jag att läsa när det är otäckt frågar jag mig själv. Har inget svar på den frågan och de sista dagarna har det varit svårt att skriva, en slagsskrivkramp som jag sällan får, men när den väl kommer brukar den sitta i några dagar.
Jag blir orolig och går här hemma och klagar, vila du säger mannen lugnande, men jag blir oerhört stressad av bara tanken. Det känns som varenda bokstav får krystas fram och inget flyter på, allt fastnar i huvudet, där är det sedan stopp. En stor varningsskylt visas upp, den är röd och vit och vill visa att Stopp, hit men inte längre. Ibland brukar det avhjälpas genom att jag påbörjar med något ämne så som getmese eller ärtbröd, ibland fungerar inte ens det.
Just nu fungerar inte ens min skenmanöver och paniken växer….
En vän upplyste mig att det inte ens är tre veckor kvar på semestern. Tanken att ledigheten skulle ta slut har inte slagit mig förrän nu. Uppvaknandet blev häftigt och brutal, likt att få en järnklubba i skallen. Repliken ”Var tog sommaren vägen?” ligger nära till hands.
Hur gör jag nu för att pressa ur det bästa som är kvar. Ska jag dra till Paris en sväng eller stanna kvar på min älskade kökssoffa? Frågorna är många, men svaren desto färre. Jag vet dock att Zlatans övergång till Barca var ett av alla glädjeämnen, samt att jag har varit till Prag. Nu ska den yngste sonen sommarjobba och tid över till egna arrangemang står inte högt på listan. Han ska ha med sig mat varje dag, därför bör våra middagar rymma även matlådor och struktur, ingen snabbmat eller middag i det gröna längre.

Här skriker han ut sin ilska, denna galning som står för så mycket ont…

Dagen har inte börjat bra för Tony. Han funderar över hur han ska dämpa sitt humör och samtidigt tar han en smörgås med salami. Tony har ingen självinsikt och därför är detta tillfälle unikt. Det är faktiskt så unikt att Tony själv tror att han håller på att bli en grubblare. Han vill inte vara en grubblare för just denna typ av människa, det vill säga grubblare har alltid Tony föraktat.
Tony vill inte tycka illa om sig själv, utan han vill vara den dynamiska man som han tror att hans omgivning ser honom som. I smyg studerar jag Tony när han lockar till sig den lilla hunden. Jag ser att Tony vill att hunden ska hjälpa honom att återupprätta sin självbild. Hunden ser konstigt på Tony och slickar honom över hela ansiktet, Tony skriker och kastar hundens vattenskål på golvet, sedan tar han fram en pistol riktar den mot hundens huvud skriker att ”Ingen jävel ska reta upp mig, allra minst du, min bäste vän”.
Hunden slickar åter Tony i ansiktet och allt här hemma lugnar ner sig.
Hur har jag hamnat i den här smörjan? Är det ingen som vill hyra Tony ett par dagar?