Ironimästerskap

Vi hade en liten personalfest igår med både före och efterfest på krog där emellan en städat sammankomst på ett café där det serverades mat. Trevligt och med en bra stämning, vilket innebär att min röst idag inte riktigt håller för skönsjungning  eller annan verbal verksamhet. Roliga historier drogs och ironin var hög mellan varven. Skratten haglade och skålande lärare höjde glasen för både IUP och arbetslag. Vi var inte på något sätt ensam ute på stället, utan krogen var full med folk som ville göra stan en fredagkväll vid löning. Troligtvis tyckte de nog att vi var ett märkligt sällskap som skrek av skratt efter varje skämt som kastades ut i luften, ironi i form av ett mästerskap var målet. Dock var vår nivå på skämten något högre än Rolles, men det kan ju hända att vi tjöt lika högt…

 

Pissad eller dissad

Om jag någonsin skall bestämma mig för något nytt köksbord borde jag göra det nu till jul. Jag har tittat och tittat, men nej jag kan inte bestämma mig. Det ska vara vitt, inte för brett med en inläggsskiva och billigt, men stabilt. Inget av dem jag tittat på uppfyller mina krav. Jag är en velpelle helt enkelt, även solen har fläckar.

Idag blev jag rejält dissad, men det finns nog värre saker att bli, kanske pissad på…jag välkommnar känslan och tar emot den med värdighet när den kommer till mig. Nä jag är inte bitter, utan mer tacksam för hälsningen…

Tack, tack till mig och jag är så stolt.

Det kliar…

Det finns mycket att fundera över…jag tror att det borde införskaffas en del utrustning så som larm o dyl på varje barn. Vi borde använda tekniken bättre etc.. jag är ironisk jag vet, jag skrattar en del, jag vet…Det vore kul att berätta om en incident på bloggen, men det går inte. I dessa tider av besparingar bör man kanske se om sitt hus när det gäller att ha arbete. Fast det vore kul, jo det kliar i fingrarna som attan.

I varje fall händer det mycket, det händer en del, så min blogg hinns inte med och dessutom har mitt nya projekt påbörjas,  jag samlar på repliker. Det är ett tufft jobb att samla på repliker, både när det gäller filmer och från personer man stöter på i sin vardag. Jag ska skaffa mig en snygg samlarbok där jag kan skriva upp alla roliga dialoger och repliker, det vore fränt.

Den boken kan mina barnbarn sitta och läsa, fnittra över dårskapen som sades för länge, länge sedan.

Strykjärn stör mig…

Söndagen innehåller, en titt på längdskidor på TV, en riktigt god lunch, tvättning av kläder och fundering hur och när jag ska ha någon lust att köpa ett nytt strykjärn. Advent och julgardiner hänger ihop och därför bör jag nog göra ett inköp i veckan.

Mitt gamla strykjärn tappade jag i golvet förra helgen och det delade sig i två delar, vilket gjorde att jag var tvungen att kasera fanskapet. Ja för strykjärn är inget som är högprioriterat hos mig därför känns det en aningen bortkastat att lägga pengar och tid på att köpa ett nytt. Det stör mig …

En helt vanlig fredag

Ibland känner jag mig riktigt nöjd, jag köpte lite kläder igår på rea, ett par tights, en tunika och en klänning allt för det lilla priset 450 riksdaler. Ett par kängor och en kökslampa ingick också i shoppinghysterin. Jag är nöjd, mycket nöjd framför allt därför att vi äntligen har en kökslampa värd namnet.

Huvudvärk och anspänning har drabbat mig, regnet öser ner här ute och det är svart, näst intill becksvart, borde nog slänga mig i soffan och vila…

Fredagsfärger-Röd, blå och gul

En mur som skiljer människor åt, är en mur som innebär kränkning av de mänskliga rättigheterna. Muren föll 1989 och de mänskliga rättigheterna antogs den 10 december 1948.

Det finns många murar kvar, däribland den som skiljer palestiner och israeler, men även den mellan Nordkorea och Sydkorea. Människor är bra konstiga.

Den här bilden föreställer muren, men inte den egentliga muren, utan en prototyp …

Tisdagstema – Accessoarer

Jo, det kan vara svårt att välja, men jag har en för varje dag och skulle jag tröttna på de långa varianterna finns alltid de kortskaftade. Accessoarer som är svårt att visa för folk, men i min hemlighet smyger jag omkring med dessa i högsta hugg..,

147 meter

”Jag vill inte låta negativ, men ni vet vad jag tycker” Fint sagt av mig idag, eller hur? Det är ibland svårt att ta att uppbåda kraft, men jag har försökt. Idag lekte jag en lek som handlade om nordiska språk, fast det visade sig att det mer var allmänbildning i Nordens geografi. Inte visste jag att så många var så tävlingsinriktade. De skrek 147 meter högt, så högt att alla i hela Norrland med omnejd hörde. 147 meter högt, jag skulle nog säga lågt, för vilket berg är som en liten kulle? En liten fjärt i rymden, ha ha 147 meter, hinner inte ens bli trött när man bestiger detta. Hör ni vad sarkastisk och elakt uttalande om våra grannars högsta berg.

Jag är egentligen bara avundsjuk, har aldrig varit där, borde ha varit där, borde fått möjligheten att besöka Danmark. Det är helt fel av mig att håna dessa 147 meter ovanför havsytan…

Varför?

Varför ställer man upp sig naken i en tidning? Idag på en av nationens kvällstidningar poserar ett gäng kvinnor nakna. Kvinnorna beskriver vad de känner för sina kroppar. Naturligtvis får de pengar för att posera i bara adamsdräkten, förlåt (evadräkten). De säljer sina kroppar och för mig är det nästan prostitution.

Blir tidningen bättre av det här inslaget? Är det en seriös artikel? Jag är nog fel person att fråga, men något säger mig att de endast har artikeln för att sälja fler upplagor, socialporr muttrade jag när jag slog upp sidan. Jag är kanske för pryd eftersom jag anser att detta passar sig inte i en tidning. Jag hoppas innerligen att det finns en bra tanke med artikeln, jag hoppas verkligen att jag har missuppfattat hela situationen. Säg att jag har fel!

Jaha, hur tänker man?

Nu har jag tittat på två svenska actionfilmer, druckit glögg och haft mig. Det är aldrig så skönt som när man har en dvd film och man vet vad man får innan man inte ens har sett den. En märklig känsla är det…

Några minuter senare:

Den yngste sonen ringer och ber oss hämta honom i stan, cirka en mil, varken jag och mannen kan, vi ringer hans äldre bror, han kan inte heller. Hur tänker man? Tre killar upptäcker att den ena av dem har 40 spänn, de sätter sig på en buss, drar in till stan och förutsätter att vi ska stå beredda att hämta upp dem senare, utan att ens fråga innan. Ingen av de andras anhöriga verkar heller inte ha någon möjlighet, eller vill helt enkelt inte. Det är bara för pojkarna att traska hem i tösnön milen hem. Vad är det man säger ”Det man inte har i huvudet får man ha i benen” Det var den sköna myskvällen …