Jag packar min resväska och verkar aldrig få till det, mina tankar går till ett telefonsamtal idag. Ett häpnadsväckande, skrämmande och ett verkligen gränsöverskridande samtal med en profession som skall stå för det goda. Vi bemöttes av skuldbeläggande och anklagande och en gnällighet. Helt overkligt var det, kan fortfarande inte förstå människans oförmåga till flexibilitet, human människosyn och där det visade sig att personen hade en otroligt oförmåga att förstå allt annat än siffror.
Jag höll mig, jag kämpade och jag sa bara ja, ja ja och tänkte hela tiden att hålla mig ifrån att säga vad jag egentligen tänkte. Mina försök att avsluta det vidriga samtalet drog ut på tiden och när jag väl lade på luren var vi nästan i chock.
Vi tittade på varandra och sa: ”Nu är det nog” och ”Aldrig kommer vi att kontakta vederbörande igen”.
FIMI
(Ögonblå och Nära)
Att vara särskild väcker smärta.
De Nära ser pojken med Ögonblå
som himlen på dagen.
Glatt hoppande med förväntningar
på livet som alla andra.
Det ljusa långa håret dansar med vinden
Mer och mer, ju mer farten ökas.
Den vibrerande kalla professionen
Visar hinder och taggtråd.
Som skär och sågar stora hål hos Nära.
Det gåtfulla ordet i text
som inte är, utan visar vad,
hur, det blev…
Vad är man? Ordet i text?
Ögonblå har inte tid.
Vill inte vara ordet i text.
Nära vill skrika ut, gråta, hjälpa, finnas till.
Det river, trasas sönder hos Nära
Filten som är mjuk som sammet
Läggs på av Ögonblå.
Visar Nära att tiden är viktig
Inte slösa bort min tid.
Ögonblå har bråttomt.
Ögonblå vill leva nu.